En månad sedan sist

Jag måste åberopa ett tidigare inlägg där jag medger att jag inte längre fascineras av alla Rysslands egenheter. De är min vardag, och det kommer snarare bli så att jag kommer hem och säger "i Moskva så...". Kanske är det läge att först när jag reser här ifrån delge mina intryck?

Allra påtagligast blir det nu när jag haft besök - då märker jag vad jag tagit för givet och inte reflekterar över. Som den spektakulära tunnelbanan, sovjetisk kitsch, öldrickandet i marsjrutkan på söndagmorgonen och den totala förvirringen man måste känna då man inte förstår eller kan bli förstådd på ryska.

Moskvas totala oryskhet blir mig än mer varse efter celebert besök från Uralbergen. I Jekaterinburg är alla än mer välklädda och männen än mer artiga. Att männen håller upp dörren för en, bär sina flickvänners handväskor och reser sig upp i tunnelbanan må vara en sak - men att de sträcker ut handen för att hjälpa en dam ut från bussen? Ja det är något jag bara kan drömma om tills jag får möjlighet att resa in landets hjärta...

Att det tog mig sådan tid att besöka en rysk banja är något jag ångrar. Var på en banja i helgen med min kära syster som hade gett sig katten på att vi skulle trotsa helgens värmerekord på 34 grader genom att besöka denna helryska institution (ja, de skiljer sig från ett finskt bastubad). Vevandet av handdukar för att fördela värmen, kalla dopp i , (en för oss obefintlig) filtmössa på huvudet och teet i omklädningsrummet. Vi besökte en mycket genuin banja på en bakgård vid Astrachanskij pereulok - på framsidan sitter nakna män med handukar kring höfterna och röker och svalkar sig mellan varven. Och svalkade blev vi! Värmen på gatan tedde sig sval och vinden oh-så-frisk som virvlade runt i våra av björkrisdoftande hår.

En tur till Tula och Lev Tolstojs gods hanns också med, men mer om detta senare på slavofilistiskt.

Relativitet

Tiden både kryper och rusar iväg. Dagarna är långa, helgerna korta och månaderna odefinierbara.

... och Moskva är då bara vackert när det är sol

(Runt i stadsdelen Zamoskvoretjie)

Dejneka

Var på en underbar utställning igår http://slavofilistiskt.blogspot.com/2010/05/fangad-i-flykten.html

Kort och gott om Segerdagsfirandet

http://slavofilistiskt.blogspot.com/2010/05/segerdagen.html

Första maj

Den första maj är en helgdag som lever kvar sedan sovjettiden. Självklart gick vi med i kommunisternas tåg - det kändes mest genuint (mina dagar i ung vänster är dock sedan länge räknade). Tåget avgick från Leninstatyn vid Oktjaberskaja. Bland kommunisterna i tåget gick också syndikalister, anarkister, nationalister och en hel del andra flaggor som var svårare att urskilja tillhörighet på.

Stalin pryder en bil som spelar "upp-till-kamp" sånger och nyare poplåtar

Lenin...

..och Stalin sida vid sida

Poliser kantade demontrationen - men var förvånandsvärt nonchalanta

Det bästa med hela dagen var ändå att innerstaden stängts av och gatorna blev bilfri i ett par timmar

Den/det svenska kön/et

Att stå i kö i Ryssland kan tyckas simpelt innan man provat.

Ett tydligt exempel stötte jag på redan min första dag i Moskva för över två år sedan. Jag skulle köa utanför en tre-fyra rum för att få mina papper och min bostad på universitetet. Istället för att ställa sig på ett led, frågar man "vem är sist?". "Jag är sist" hör man då och måste hålla koll på när denne person har kommit ut igen. Väldigt praktiskt om man vet hur systemet fungerar.

När man sedan skall in en andra gång för att få en stämpel på det papper man hämtat där och visat upp någon annanstans - ja då behövde man inte stå i kö, bara knalla rakt in.

Men jag har på senaste tiden stött på så många ryska unga som gamla damer som, i kön till provrummet, kommer och ställer sig framför mig precis när det är min tur. "Jag hade passat den här platsen". Första gången blev jag bara så paff att jag tappade talförmågan. Va! Här hade jag stått o väntat medan hon kunnat gå runt och titta i affären.

Så idag kom en kvinna självsäkert fram och ville ställa sig framför mig. Nej! sa jag. Eller jag sa att hon gott fick ställa sig bakom mig (jag var sist i kön). Men jag kände hela tiden hur hon försökte smyga sig in framför....

Ja, kör man inte bil så måste man brusa upp sig över något!

Och som en klok kvinna på ambassaden sade till mig då jag förundrades över att hon varit på Pusjkinmuséet under helgen. "Var det inte lång kö?", "Jo, men vi gick före. Här i Ryssland är folk vana vid att vissa har företräde". Det stämmer så bra in på ryssarna som står i kö upp till stadshustornet på sommaren - de tror alltid att de kan tjata sig förbi.

Ja, tacka vet jag Sverige, det är visst bara vi som köar på led.

k

Kazan - inte alls som jag föreställt mig det.

Bland ruiner och sopor tornar en nybyggd moské upp sig. Ja, kanske inte bland soporna och ruinerna, men i anslutning till.

Men det är en trevlig, spännande och tatarisk stad, om nu det säger så mycket. Till skillnad mot Moskva var det kuperat, både vad gäller backar och gropar i marken.

Men ett par bilder säger så mycket mer

nybyggd moské inne i Kreml

Trevlig restaurang och trevligt tak

blåa skyar och torn

i kloakerna/påbörjad tunnelbana/garage? Ja det fanns flera frågetecken kring platsen under stadens gågata