En resning

17.12.07

Nizjnij Novgorod

I Torsdagskväll bar det av till staden Nizjnij Novgorod. Åtta timmar med nattåget, och vi var framme klockan sju på morgonen. Johns vän Luba, som vi skulle bo hos, mötte oss på perrongen. Det var fullt med folk på bussarna, men de var så mycket lugnare, och VÄNLIGARE, än den typiska moskvabon.
Luba jobbar som svensklärare på det Svenska Centrumet där, och de skulle ha Luciafirande på kvällen. Medan hon jobbade gick jag och John runt i stan. Han har pluggat där en tre månader för ett par år sedan. Tio minusgrader, men det var bara att bita ihop. Och det var det värt. En sådan fin stad!

Vakter vid den eviga elden

Väl på centret, var vi kvällens höjdpunkt. De var väl en 15 pers som var där, och en representant från IKEA som sponsrade med glögg (över vilken hon beklagade sig var alkoholfri. ”Vi har ännu inte fått tillstånd”), julmust, pepparkakor och lite rysk konfekt… Som mest hade eleverna pluggat i två terminer, med lärare som knappt vågade prata svenska själva. Så de var lite tillknäppta. Men efter att jag dragit lite skämt om skumtomtarna, och de förvånade sig över att dessa små gnomer var så populära under julen, lättades stämningen upp. Alla ville prata med mig, hur är det i sverige? Vilken musik du tycka om att lyssna på? Men mest frågor på ryska, och frågor om Finland och Norge. Skandinavium smälter lite ihop till ett och samma land för dem. Det som lockar med Sverige är den orörda naturen, och att alla åker runt på skidor. Jag kända att jag inte var så nära den svenska stereotypen de ville få bekräftad. För visst finns det svenskar som lever uppe i norr och söder, på landet, i små städer, som kanske mer delar de eftertraktade värderingarna…

På lördagen visade Luba oss runt i sin stadsdel. Där låg en jättestor fin park. Snön låg vit och folk stavade runt på sina skidor.

Gorkij föddes i Nozjnij Novgorod, och jag hade gärna besökt museumet, men det fanns ingen tid. Vi kom hem, åt middag, och sedan bar det av till Teatern. Vi hade köpt biljetter till en engelsk pjäs av Ray Kunin, översatt till Ryska. En riktigt lättsam komedi, med fördelen att alla skämt gick att förstå, eftersom de inte var grundade på den ryska populärkulturen, eller allmänna ryska värderingar.

Teatern
Luba

Under söndagen sov vi lite längre, fick en riktigt stadig frukost och konverserade med föräldrarna. Pappan var riktigt pratsam, och riktigt upprörd över att jag inte pratade så mycket. Jag satte mig med Luba och tittade på kort sedan, istället för att hjälpa John som ville laga Janssons Frestelse. Männen fick rumstera runt i köket. Familjen var ursprungligen från Ukraina, och vilka fina historier de hade att delge, och vad fint det är där att döma av korten. Till Poltava och Lvov bär det snart av. De bjöd in oss att komma dit i sommar. Så har jag vägarna förbi är det bara att höra av sig.
Oj vad glada de var att ha oss där. De kunde inte understryka det tillräckligt många gånger. De plockade fram allt de hade i kylen, frysen, på balkongen, i garaget och bjöd på. Tog man bara lite såg de riktigt upprörda ut och beklagade sig över att man inte åt tillräckligt.
En rolig tradition de har för att fira det nya året, alltså det gamla nya året, den högtid som infaller den 14 januari pga att de bytte kalender, eller en tradition de har i Ukraina följder:
Efter att ha festat på kvällen den 13e, går alla och lägger sig. Sedan tidigt, tidigt på morgonen stiger mannen i familjen upp. Fyller fickorna med ris, gryn mm, för att sedan knacka på hos grannen. När grannen öppnar, öser han grynen ur fickorna över den överrumplade grannen. Sedan får grynen ligga kvar där hela dagen, för att nästa dag strös ut till fåglarna. Att det är just mannens uppgift att springa runt till grannarna, är för att det betyder tur att den första människan man ser, är en man.
Kolja, pappan, hade även gjort detta när de flyttade till Ryssland, men det hade inte mottagits med den förväntade förtjusning han var van vid.

Innan vi skulle ge oss av, när vi satt på oss ytterkläderna, fått matsäck och varsin burk specialhonung mm, fick vi sätta oss och vara helt tysta ett par sekunder. Efter att ha svept lite hemmagjort vin. Sedan var John tvungen att gå ut först, eftersom det måste vara en man, återigen, som går först.

De var härliga med alla sina vidskepelser. Luba hade inte bara Ukrainska, utan också de ryska… Häll till exempel aldrig upp dryck åt dig själv.

När vi kom fram till tågstationen vid fyratiden, fick vi vänta lite för Luba sprang iväg för att köpa en chokladask med choklad från hennes stadsdel. Natalia, en av de unga tjejerna från fredagskvällen hade också skyndat sig dit för att ge oss varsin present. En liten mus till kyskåpsmagnet. Det är ju ändå musens, eller råttans år 2008. Något som syns Över allt!

Under tågresan hem satt jag och läste, och vips var vi tillbaka i Moskva…

oh la, öl a

10.12.07

Äntligen har jag sett Tjechov på teatern! Maly Teatern, är alltså den lilla, en filial till Bolsjoj Teatern - den stora. Måsen, en parodi på teatern och dess stjärnor. Det var hur bra som helst. Scenen bestod av ett ihåligt hus, veranda, matsal… I bakgrunden skuggor av träd, och gardinen fladdrade i vinden. För effekt snurrade scenen runt ett varv under tystnad, när nästa scen skulle ta sin början. Vi hade platser på tionde raden, parkett och såg riktigt bra. Skådespelarna var såklart av högsta klass, och kända av varenda ryss (och som det faller sig, Litau). Tjechov, allas vår sovremmenik, samtida. Ryskan lät så naturlig, varenda replik låg så bra i munnen, eller i mitt fall örat. I värsta fall är det bara jag som inte kan känna av nyanser, och helt enkelt missade det krystade i kråksången, eller så var det helt enkelt så bra som jag tyckte. Danska låter ju aldrig krystat på film, såsom svenska ibland kan göra…

I lördags flydde jag bokstavligen från min granne. Tog en barrunda med Anders inne i stan, och stötte på den trevligaste typen. Han var från Australien, men jobbade i Zürich. Han började prata med oss, och berättade om sin tid som student här för 10 år sedan. Dessvärre, efter att ha studerat ryska i fyra år, hade han glömt bort så gott som allt… Han var här under ett par veckor för att lösa ett programmeringsproblem ett företag hade. Vi drog med honom på vår lilla runda. Han var så tacksam, hade inte riktigt pratat med någon på länge… Det roliga var att alldeles innan vi stötte på honom, satt vi och diskuterade huruvida vi själva skulle sätta oss på en bar någonstans, dricka lite öl…

Ball.ett

4.12.07

Igår så var vi på balett, Svansjön, på Kremlpalatset. Oj vad fint det var! Dock inte palatset i synnerhet, som var ganska nybyggt och fyrkantigt, utan baletten. På vägen hem var jag på ett så upprymt humör och kunde inte sluta nynna. Vi gick förbi Röda Torget och tittade på den stora Nyårsgranen som de ställt upp, och passade också på att beundra skridskoåkarna på isbanan alldeles intill. Världsmästarna i konståkning gled runt bland åkarna, och hjälpte de stackare som hade det lite svårt.

Vädret har varit förfärligt omväxlande. Endera dagen solsken och sju minusgrader, för att sedan dagern efter bli mulet med slask, vilket leder till att det nästa dag blir en sådan halka att varenda liten babusjka stupar i backen.

Under helgen promenerade jag runt lite i staden. Försökte följa kartan, det gick inge vidare, för att tillslut ändå hitta hem.


Har varit på diverse kloster nu, och kan snart sätta ihop en guide som slår Lonely Planet.

På denna kyrkogår ligger Tjekhov och vilar, men jag hittade honom inte...


Moskva är en riktigt fin stad att turista i! Turistmålen är verkligen det som man vill se.
Det är så roligt, alla vägar är inte så väl utplacerade i staden, det är inte alltid så att man förstår hur man skall gå för att ta sig från a till punkt b.
Men saken är den, att hur liten en passage än är, hur skrämmande, främmande och förbjuden den än verkar vara, så är det meningen att du skall gå där! Jag har själv stött på det upprepade gånger. Jag tänker, att där kan väl ingen vettig människa gå, och så kommer det en affärsman lunkande, eller en liten jäktad babusjka. Oj vad det finns gott om dem här! Och de är ju så söta och tillmötesgående. Men vart försvinner deras vackra ansikten? Det kan inte bara vara rynkorna som gör sitt. De lever rätt hårt. Liten pension, och döda makar. Medelåldern för män är 13 år lägre än för kvinnorna. I Ryssland lever männen ofta inte ända till pensionsåldern, utan tuppar av vid 55. I Moskva lever de dock längre. Här har många t ex möjlighet att köpa sig in på Universitetet, och slippa krigstjänstgöring och lumpen. Det är en stor handel, det här med dokument. Du kan köpa alla möjliga friskhetsintyg, eller sjukintyg och diplom av diverse slag. Snart faller byråkratin, jag säger då det. Det är ingen idé att hålla igång något sådant när det verkligen inte fyller någon funktion. Men det dröjer kanske ett tag till innan alla tjänstemän i denna bransch förlorar sina jobb.

I söndags kom KBH till Universitetet. KBH är en humorgrupp som kör sketcher på TV. Det var lagom roliga. Det föll sig också så att väldigt få kom till föreställningen. De är jättepopulära, men reklamen var minst sagt obefintlig…

Det roligaste var nog ändå idag. Jag och Tanja var på det Polyteknologiska museumet vid Lubjanka fängelset. Där hade de många bildande utställningar om kameran, energi, metaller, autronauter etc. Många skolklasser stökade runt med guider som höll små lektioner och visade på hur energi utnyttjas mm. Den minsta gruppen stod vid glödlamporna, och jag hörde lösryckt hur lärarinnan sa, alldeles när jag gick förbi, att lägg märke till nu barn, hur alla stora uppfinningar härstammar från våra ryska duktiga vetenskapsmän…

Stick-ning

27.11.07

Och så är det tisdag, den lediga dagen man behöver efter helgen. I söndags var jag på bröllop. Det var Johns väninna Maria, en rysk svenskalärare som gifte sig med en man i hästsvans. Jag var inte bjuden från början, men när jag hörde att John skulle på bröllop, ville jag såklart också följa med…

Vi åkte med tunnelbanan ganska långt på den orangea linjen söderut. Därefter stod en gammal tysk eller holländsk skidbuss från sjuttiotalet och väntade på bröllopsgästerna. Ännu en halvtimmas färd genom Obebyggelse, varvat med bebyggelse. Själva kyrkan låg inklämd mellan några byggprojekt ute på ett fält. Det visade sig sedan att prästen var en nära vän till brudparet. Annars var kyrkan inte särskilt märkvärdig. Men ceremonin var fin. Hela församlingen stod vända åt samma håll, framåt mot det allra heligaste, och prästen med ryggen mot alla. Predikandet skedde på kyrkoslaviska, som jag dock läst 3 högskolepoäng av, men inte kommer ihåg… Melodiskt, och vid varje utdragen stavelse gjorde alla korstecknet och bugade.

I lördags var jag på marknad, och köpte sedan garn. Karolina, vår kära finska vän har startat en trend. Följde med henne och några av hennes vänner till en stor affär med massor av olika små bås. I ett par sålde de garn. Jag köpte ett orange-regnbågsfärgat. Det skall bli en halsduk, som jag hoppas blir klar innan det blir sommar. Men det är svårt att sluta sticka när man väl börjat… Jag har i alla fall vett att sluta om det händer något annat, till exempel om vodkan kommer fram! På lördagskvällen hade John gjort potatisgratäng. Vi åt, och det slutade som det brukar, hos tyskarna mittemot. Ni anar inte hur många tyskar det vimlar av överallt.

Igår kom Internet-Vova förbi och ville ha betalt för ännu en månad av internet. Jag väntade honom inte förrän på måndagen, så jag var som bäst i färd att prata i telefon på skype, och hade en massa fönster öppna. Emellertid föröker jag övertyga honom om att jag inte vill ha internet längre. Det funkar så sporadiskt, och jag använder det så sällan. Vet inte om han trodde mig (jag kommer tjuva på det trådlösa nere i cafét i källaren istället), men kopplade i alla fall ned mig. Sladden sitter dock fortfarande i, så det lokala nätverket med TV och alla filmer finns kvar!

Idag har varit en riktigt trevlig dag. Jag och grannen begav oss hyfsat tidigt i förmiddags till Pusjkinska konstmuseumet. Det var inte jätte stort, bara tre våningar med en 10 salar på varje våning. Monet, Dega, Cezanne mfl. Mycket underhållande. Tanja blev dock lite trött, men jag skulle kunna ha gått ett varv till! Får åka tillbaka en annan gång. Dessutom har vi köpt teaterbiljetter, Tjechov såklart! Och även till Svansjön. På universitetet har de ett litet bås där det säljer superbilliga biljetter till utvalda föreställningar. Här finns o ä n d l i g t många teatrar. Det är bara för svårt att veta var man skall börja. Så nu har vi börjat, och har en lista på vad vi behöver ha sett, innan vi åker hem igen.

Förhärliganden

23.11.07

Sitter och dricker lite te och lyssnar, inte på radion, utan på vattenkokaren som kokar. Jag säger bara, mitt vattenfilter var en god investering!

Har kommit hem från en kortare utflykt på stan. Tatiana hade hittat en organiserad utflykt på sin fakultet. Själv kunde hon inte åka, för hon har lektion ganska länge på fredagarna. Det bar av till Kreml, och samlingen de har där med diamanter och guld. Stora oslipade diamanter och guldklimpar låg på display. Dessutom slipade stenar, i högar, och utsökta smycken. Tsarkronan, och lite andra smycken som Tsarinnorna burit visades också stolt upp. Guiden kunde inte nog pointera hur detta var den dyraste och bästa samlingen i världen, här, i Moskva! Jag tycker allt att de har en benägenhet att framhäva sig själva här. Egentligen inte sig själva, utan sin nationalitet, och sin identitet. Som om den skulle vara ifrågasatt. Och visst, det är just det som den är! De har verkligen haft världen emot sig, och samtidigt sig själva, andra folk och kulturer. Rysslands identitet… De måste leva på äran från fornstora dagar. Om det så är Peter den Stores Imperium, eller kommunismen.

Igår överraskade vi John på födelsedagen med champagne (märk väl, John dricker ej..), tårta, hjärtformade ballonger och presenter. Det hela slutade med att vi blåste upp kondomer och lekte i korridoren. Jag gick fram till vakten, med min lilla present till honom, men han var sur som ett rönnbär och sa inte tack, utan, Jag behöver inget sådant… Vi kan dra två slutsatser av det uttalandet.
Den sista kondomen, gav vi till paret ovanför som hade underliga ljud för sig.

Utanför fönstret ser jag en bil som galet snurrar runt runt runt. De brukar ordna illegala race tävlingar här utanför har jag fått mig informerat. Helt idiotiskt. Själv springer jag över gatan, även om det är grönt ljus, och inte en skenande bil i sikte. Men kommer det väl en bil, så är det bäst att inte vara renen på vägen…

Gi Vakt!

21.11.07

På varje våningsplan sitter det en vakt och sover. Igår kväll satt vår kära vakt inte och sov, utan våldgästade mig och Tatiana.

Tisdagen ägnades först åt att åka till Danilovskij Klostret. Både jag och grannen är lediga på tisdagar, så det är svårt att smyga iväg någonstans utan att hon märker det… Efter att ha tagit lite kort, springer en man andfått ikapp oss, och meddelar att det är absolut förbjudet att ta kort här. Det finns inga skyltar utsatta, men hans kompis kamera, hade vakterna helt sonika tagit och slängt i marken när de upptäckte honom.

Vi kom fram i skymningen, och gick runt lite. Tatiana är sann ortodox, och gör korstecknet flera gånger, och bugar, framför ikoner, och både vid ingång och utgång ur kyrkorna. Själv täcker jag bara plikttroget huvudet. Män måste vara barhuvade, och kvinnor kyla sig.

Påvägen tillbaka till universitetet, vid grindarna, möter vi vakterna som är på rast. Tatiana har såklart bekantat sig med dem under lunchen, då de stod i köket och lagade mat. De står och pratar en stund, och säger sedan att de kommer och hälsar på med Tårta och Champagne. Champagne såg jag inte en skymt utav, men tror du inte att de kommer klockan elva på kvällen, när jag som bäst sitter och förfinar läxan inför morgondagen, med en rosa tårta!
Tatiana ser lite skrämd ut, kommer ställer sig i dörröppningen till mitt rum och säger med hög röst att Sofia, vi har GÄSTER, kom in till mig. Attans, där kom jag inte undan. Klockan är elva på kvällen, så självklart är jag jättetrött… Sätter mig och äter tårtan, och lyssnar medan den ena vakten (de är två stycken, i min ålder) håller låda. De båda stöter något kollosalt på Tatiana, och hon gör inget för att direkt avstyra det. Jag sitter och väntar in en paus, så jag kan gå. Men han slutar aldrig att prata. Tillslut ställde jag mig bara upp och sa att jag var tvungen att gå. Stackars Tanja. Hon kom in en tjugo minuter senare och pustade ut… Hon är tjugofyra, och beklagade sig över hur omogna de var. Enligt henne, är de bästa männen i trettioårsåldern, och jag kan inte annat än att hålla med…

Den mest tystlåtna av dem båda, var nog uppriktigt besviken över att Tatiana avslog hans uppriktiga frieri…
De bor sex män i ett rum, och jobbar dygn i streck, för ett jobb som en övervakningskamera gör bättre.

Men det bästa är ändå att de klagade så mycket på Ryssland, och vad hon gör, men de kan inte annat än att älska henne!

Idag gick jag dessutom och köpte en radio. Den är liten, men effektiv! Just nu lyssnar jag på ett program om alkoholism, dryckesvanor, och alkoholpolitik. Medborgare ringer in, och blir utskällda för allt de säger av programledaren… En tv blir det nog inte av att jag hyr. Uthyraren är aldrig där.

Helg

18.11.07

I helgen har jag förstrött mig. Började med att gå på bio i fredagskväll med John.
http://vision.rambler.ru/users/paradisegroup/1/63/
Filmen handlar om en kille som blir hopplöst förälskad i en gift kvinna. Han stalkar henne till Holland... En måbra film, utan det där smöriga måbra slutet. Han får henne inte i slutet.

Det blev en riktigt dejt, med middag på en jättegod sushirestaurang.

Efter filmen gick vi sedan och handlade böcker. Men ni skall vet att det inte är lätt att hitta det man söker. Det finns ingen ordning över huvudtaget. I bokaffären på fakulteten, där de varje dag ställer upp böckerna på nytt på sina bord de fått sig tilldelade, där kan jag förstå att det inte är superordning. Men på en av de största bokvaruhusen? Det som är bra, är att man måste gå runt runt, och hittar böcker man annars inte skulle stött på!

Nu har jag varit på röda torget också. Moskvas trademark. Över en månad i stan, och det är först nu jag sett det riktiga Moskva!


På tal om det riktiga Moskva, så åkte jag och Anders ut för att second hand shoppa.

Vi irrade runt i ett industriområde halva dagen, för att sedan ha den rakt framför näsan. Men då var affären vi sökt, stängd.

Fork Forever

Som tur var hittade vi en annan affär på vägen, där de sålde kläder i lösvikt. En 650 kr/kg. Det var kläder från europa, och jag är banne mig säker på att det är myrorna eller emmaus som skickat kläderna till behövande här. Så kommer jag och köper två koftor… Men det största fyndet låg på gatan. Vi kom försent till en marknad, och det var bara ett par gummor och gubbar kvar. På en filt i snön låg en fin skinnväska, om än inte i bästa skick. Men för 50 rubel, är jag inte kräsen. Men jag hade kunnat få 10 cigg paket med Lenin för samma summa! Nostalgia heter de, och Anders köpte ett paket för den fina förpackningens skull.

På kvällen åt vi mat hos grannen, som sig bör på lördagarna. Det har blivit lite av en tradition. Tatiana lagade den Litauiska nationalrätten. Som palt ungefär, men med köttfärs i. Alla utom två disintegrerades i vattnet…
Kvällen, för min del, slutade med att Vova eldade socker och absint…