Wednesday, October 31, 2007
Igår tvättade jag två tröjor för hand i badrummet. Det tänker jag inte göra om. Vilket projekt det var att få dem torra, är allt jag säger. Och att få ut allt tvättmedel. Tvättmaskinson, måste vara min nya hjälte. Ja, han som uppfann tvättmaskinen…
Nästa gång skall jag lämna in kläderna på laundromaten på bottenvåningen. De tvättar och torkar för 160 rubel för ett dygn. 140 om man vill stå och slita själv.
Idag var jag istället ute på en trevlig promenad på min lediga eftermiddag. Höstsolen sken till att börja med, men med vintertiden kommer också mörkret.
Från mitt fönster ser man ända ned mot Moskvafloden. Floden var mitt ursprungliga mål, men jag började med att gå åt fel håll, och kom till en lummig park istället. Gick sedan vidare ifrån civilisationen. Både den Saudiarabiska ambassaden och en jättesöt kyrka passerade jag innan vattnet blev synligt långt nere i dalen. Jag bestämde mig då för att nöja mig med utsikten, och inte gå ned för ravinen mot floden.
En damm i parken
När jag skulle koka mina pelmeni till lunch, en slags rysk tortellini, och något som det visar sig varenda kotte kokar till middag, gick jag in till köket på min våning. Väl där, bestämde jag mig för att gå till köket en våning upp istället. Gasen till en av gasspisarna stod nämligen på. Tidigare i våras var det en stor brand på Universitetet, men då var det ett par kemielever som experimenterat. Jag tog inga onödiga risker. Stängde av kranen och öppnade fönstret istället.
En stund senare ringer Karoliina, min finska vän (som f.ö blev utslängd från klubben i fredags), och har fastnat i hissen. Jag går till vakten på mitt våningsplan och försöker reda ut det hela. Han har dock lunchbesök av vakterna från ovan och undervåningen också. De tyckte nog att jag var lite väl skärrad…
Bestämde mig för att inte ta hissen ned när jag skulle ut, utan tog trapporna. Man kan bara åka till våning två med hissen, för att sedan gå ned en trappa och passera vakterna. Trapphuset var konstruerat efter samma princip. Det gick inte att komma ut på första våningen – låst. Andra våningen var också låst p.g.a. ombyggnad. Jag fick gå upp till tredje våningen och där ta hissen . Men jag har känt mig mer omständig än så vid andra tillfällen.
Nästa gång skall jag lämna in kläderna på laundromaten på bottenvåningen. De tvättar och torkar för 160 rubel för ett dygn. 140 om man vill stå och slita själv.
Idag var jag istället ute på en trevlig promenad på min lediga eftermiddag. Höstsolen sken till att börja med, men med vintertiden kommer också mörkret.
Från mitt fönster ser man ända ned mot Moskvafloden. Floden var mitt ursprungliga mål, men jag började med att gå åt fel håll, och kom till en lummig park istället. Gick sedan vidare ifrån civilisationen. Både den Saudiarabiska ambassaden och en jättesöt kyrka passerade jag innan vattnet blev synligt långt nere i dalen. Jag bestämde mig då för att nöja mig med utsikten, och inte gå ned för ravinen mot floden.
En damm i parken
När jag skulle koka mina pelmeni till lunch, en slags rysk tortellini, och något som det visar sig varenda kotte kokar till middag, gick jag in till köket på min våning. Väl där, bestämde jag mig för att gå till köket en våning upp istället. Gasen till en av gasspisarna stod nämligen på. Tidigare i våras var det en stor brand på Universitetet, men då var det ett par kemielever som experimenterat. Jag tog inga onödiga risker. Stängde av kranen och öppnade fönstret istället.En stund senare ringer Karoliina, min finska vän (som f.ö blev utslängd från klubben i fredags), och har fastnat i hissen. Jag går till vakten på mitt våningsplan och försöker reda ut det hela. Han har dock lunchbesök av vakterna från ovan och undervåningen också. De tyckte nog att jag var lite väl skärrad…
Bestämde mig för att inte ta hissen ned när jag skulle ut, utan tog trapporna. Man kan bara åka till våning två med hissen, för att sedan gå ned en trappa och passera vakterna. Trapphuset var konstruerat efter samma princip. Det gick inte att komma ut på första våningen – låst. Andra våningen var också låst p.g.a. ombyggnad. Jag fick gå upp till tredje våningen och där ta hissen . Men jag har känt mig mer omständig än så vid andra tillfällen.
Tuesday, October 30, 2007
Monday, October 29, 2007
Språk...по-русски
29.10.07
Förrgår spenderades inne hos Tatiana. John kom och våldgästade mig, och Vova – Tatiana.
Igår klev jag sedan upp tidigt, halv tio, för att följa med till en festival för världens språk. Den hölls på en filial till universitetet, ett par byten bort med tunnelbanan. Väl där fanns det massor av volontärer som hela tiden pekade en i rätt riktning. Schemat var fullspäckat. En 45 språk fanns representerade. Antingen var det proffessorer eller lärare i språket som höll en halvtimmeslång presentation, eller elever och andra entusiaster. Vi gick såklart och lyssnade på den Svenska presentationen. En långhårig kille med bockskägg och enormt högt uppdragna byxor och rutig skjorta, vid namn Igor, höll i föreläsningen. På tavlan hade han satt upp lite fraser, en flagga, och en banderoll med texten ”Konungariket Sverige”. Han började med att spela en gammal folksång, som man knappt förstod ett ord av som svensk.
Annars var han otroligt duktig, och gick igenom vad svenskan hade, som inte ryskan har. T ex. dessa tj, sj, ch ljud. Han gick också in på ordens genus, förklarade att svenskan inte hade nått manligt eller kvinnligt, och drog en vidare parallell till den utbredda homosexualiteten. Han var skön helt enkelt. Hans andraspråk var Isländska, men den föreläsningen gick vi inte på.
Esperantoföreläsningen inspirerade föga. Varför ta till sig ett språk som hävdas vara så lätt? Jag oroar mig för nyanser… och var tar alla missförstånd vägen?
Arabiskan var också intressant. Tecknen är helt otroliga. Ett normalt ord består inte av mer än tre konsonanter.
Tunnelbanan Avtozavodskaja var helt fantastisk. Arbetare i alla länder, förena eder! Det var hammare och skäror överallt, och mosaiker av arbetare högt uppe i taket. Tyvärr fick jag inte med mig kameran. Men ta mig på orden.
Kvällen ägnades åt att förstå en satirisk text om hur fattiga i ryssland ser på rika, och rikedom. Det hela gick ut på att ryssar var lata, och inte hade samma strävan efter lyx, rikedom eller överflöd. De fattiga hade helt enkelt valt att inte vilja vara rika. Argument för de fattigas hat mot rika gick ut på att klimatet i ryssland är sådant helt enkelt. Det var en rolig text, om man inte ger sig in på att själv lista ut varför förhållandet är sådant som författaren beskrev, eller att själv försöka bilda sig en egen uppfattning…
Förrgår spenderades inne hos Tatiana. John kom och våldgästade mig, och Vova – Tatiana.
Igår klev jag sedan upp tidigt, halv tio, för att följa med till en festival för världens språk. Den hölls på en filial till universitetet, ett par byten bort med tunnelbanan. Väl där fanns det massor av volontärer som hela tiden pekade en i rätt riktning. Schemat var fullspäckat. En 45 språk fanns representerade. Antingen var det proffessorer eller lärare i språket som höll en halvtimmeslång presentation, eller elever och andra entusiaster. Vi gick såklart och lyssnade på den Svenska presentationen. En långhårig kille med bockskägg och enormt högt uppdragna byxor och rutig skjorta, vid namn Igor, höll i föreläsningen. På tavlan hade han satt upp lite fraser, en flagga, och en banderoll med texten ”Konungariket Sverige”. Han började med att spela en gammal folksång, som man knappt förstod ett ord av som svensk.
Annars var han otroligt duktig, och gick igenom vad svenskan hade, som inte ryskan har. T ex. dessa tj, sj, ch ljud. Han gick också in på ordens genus, förklarade att svenskan inte hade nått manligt eller kvinnligt, och drog en vidare parallell till den utbredda homosexualiteten. Han var skön helt enkelt. Hans andraspråk var Isländska, men den föreläsningen gick vi inte på.
Esperantoföreläsningen inspirerade föga. Varför ta till sig ett språk som hävdas vara så lätt? Jag oroar mig för nyanser… och var tar alla missförstånd vägen?
Arabiskan var också intressant. Tecknen är helt otroliga. Ett normalt ord består inte av mer än tre konsonanter.
Tunnelbanan Avtozavodskaja var helt fantastisk. Arbetare i alla länder, förena eder! Det var hammare och skäror överallt, och mosaiker av arbetare högt uppe i taket. Tyvärr fick jag inte med mig kameran. Men ta mig på orden.
Kvällen ägnades åt att förstå en satirisk text om hur fattiga i ryssland ser på rika, och rikedom. Det hela gick ut på att ryssar var lata, och inte hade samma strävan efter lyx, rikedom eller överflöd. De fattiga hade helt enkelt valt att inte vilja vara rika. Argument för de fattigas hat mot rika gick ut på att klimatet i ryssland är sådant helt enkelt. Det var en rolig text, om man inte ger sig in på att själv lista ut varför förhållandet är sådant som författaren beskrev, eller att själv försöka bilda sig en egen uppfattning…
Saturday, October 27, 2007
Arbat
27.10.07
Igår åkte jag in till Arbat, åh Arbat.
Ulitsa Arbat måste nog vara Moskvas mest kända gata. Motsvarigheten är nog Carnaby street i London. Förr i världen var Arbat hem till konstnärer och annat löst folk. Men tiderna förändras, och nu är det hem fö
r juvelerarbutiker och suvenirer.Det kanske inte är så speciellt här, ändå, tänkte jag när jag gick, men när man får lite perspektiv, inser man hur genuina kvarteren här omkring egentligen är. Moskva är annars en enda stor farled. Tänk er E4, med affärer på var sida. En gata kan sträcka sig i det oändliga, utan vare sig övergångställe, eller gångtunnel. Men det är så himla gulligt, hur det mitt i stan ligger små kyrkor med förgyllda kupoler. Under sovjettiden användes kyrkorna inte till bedjan, utan som lager, eller som boxningsring… Det är i alla fall därför de fått stå kvar. Och nu, så vet jag inte om de mest står som prydnad, eller besöks av alla nyblivna och återupplivade ortodoxer. ”Jag är inte kristen, jag är ortodox”. De har en intressant självbild…
Mitt riktiga mål för redan var Dom Knigi, eller snarare Bokhuset på svenska. En enorm affär där jag hoppades hitta en rysk-rysk ordbok. Det gjorde jag mycket riktigt, och även en liten pytteordbok med ungdomsslang. Den var egentligen ämnad till föräldrar, och andra som ville förstå dagens studenter och tonåringar… Det skulle vara jag det. Saken är den att ryskan pratas på så många nivåer. Det är inte alla som har lärt sig alla regler, alla olika verb eller ren hövlighet. Ibland står t o m John förstummad och förstår inte heller vad de pratar om. Då vet jag att det är illa.
Innan jag tog tunnelbanan in till centrum, gick jag för att hämta ut mitt studentmetrokort. Jag lämnade in alla dokument för en vecka sedan, och kortet skulle vara klart om två. Men jag tänkte, att här i Ryssland går det såklart snabbt, så jag testade. Inga problem här inte, mitt kuvert låg där och väntade på mig. Men kortet gäller bara per kalendermånad, och vackra oktober går mot sin ände…
Det är ett himlans bra kort ändå. Går på en 162 rubel i månaden. En resa kostar 14 rubel, så man går lätt runt.
Jag åkte mitt i rusningen både fram och tillbaka. Det var helt otroligt. Så mycket folk som slussades igenom gångar och rulltrappor. För att byta linje är det inte bara att åka ned eller upp en våning, utan man måste upp, ut, in och igenom. Men det är väl skyltat. Dock så står det inte alltid vilken station man kommer till. Man måste istället vara uppmärksam på vad de ropar ut i högtalarna. De är så himla söta. Ibland är det en mansröst, och ibland en kvinnoröst. De uppmanar sedan till att ge sittplatserna till äldre, invalider (hehe, som de kallar handikappade) och till dem som reser med barn.
På kvällen kom grannen från mitt emot över. Han är också från Litauen och känner Tatiana. John kom också med. Vi satt och drack lite öl, och Vova, som grannen också heter, berättade ganska utförligt om ”fake-krig”, eller vad man nu skall kalla det. Man skjuter på varandra och springer runt i skogen. Det var inte paintball, utan man använde lösa skott på nått vänster. Jag skojar inte om jag säger att han säkert pratade om det en timme.
Sen gick vi till Anders rum och drack lite mer. Och där slutar historien lyckligt.
Friday, October 26, 2007
Äntligen eget internet =)
Idag, eller snarare ikväll fick jag äntligen internet till rummet. Hade eg gett upp hoppet. Imorse ringde jag till och med till det minst illegala nätverket och bad dem komma. Internet skulle vara hos mig inom fem dagar.
Men, jag hade inte gett upp på Vova. Så jag ringde en gång till ikväll, och tror ni inte att han kommer? Inte efter 15min som han lovade, utan efter två timmar eller nått sånt. Samtidigt ringer förståss hackers, som det andra nätverket så passande heter, och jag säger att jag inte vill ha med dem att göra längre(eller snarare att jag inte ville ha internet längre, lite hövlig är man allt).
Idag virrade jag f.ö bort mig som vanligt. Skulle gå till en matsal som jag varit på en gång förut, men hittade den inte. Men sådant hör till vardagen.
God natt
Men, jag hade inte gett upp på Vova. Så jag ringde en gång till ikväll, och tror ni inte att han kommer? Inte efter 15min som han lovade, utan efter två timmar eller nått sånt. Samtidigt ringer förståss hackers, som det andra nätverket så passande heter, och jag säger att jag inte vill ha med dem att göra längre(eller snarare att jag inte ville ha internet längre, lite hövlig är man allt).
Idag virrade jag f.ö bort mig som vanligt. Skulle gå till en matsal som jag varit på en gång förut, men hittade den inte. Men sådant hör till vardagen.
God natt
Den 24 oktober
Efter dagens lektion gick jag till allas vår Ramstore, och Media Markt som ligger alldeles intill, och köpte en vattenrenare. Det håller inte i längden att släpa litervis med vatten.
De har en rolig tradition på Ramstore som jag firade idag. Kommer man bärandes på något man köpt någon annanstans, eller tidigare på Ramstore, eller om man helt enkelt har en stor väska, vill de att man kommer fram till en speciell disk där de sätter in din produkt i en plastpåse, och plomberar. Jag bar på min mapp med skolsaker, och kände att jag objazatelno, tvunget, måste få den inslagen.
Ikväll har serberna fest igen, kak sledujet, som sig bör… Får se om jag går eller tittar på film på datorn istället. Fick en dokumentär, Nord-Ost, om terroristattentatet för några år sedan på en teater här i Moskva, av John. Igår var årsdagen. Mitt under musikalen kom de, och krävde ett slut på kriget i Tjetjenien. Den är säkert väldigt upplyftande. Dessutom finns alltid chansen att Vova ärar mig med ett besök…
Hoho. Nu har jag vunnit över svåraste nivån på datorschacket. En gång, och fått oavgjort en gång. Hur många gånger jag spelat, är ovidkommande!
En intressant anekdot (anekdot på ryska betyder f.ö. skämt) från gårdagen handlar om kylskåpsuthyringen här på campus. Innan föreställningen, eller rättare sagt ungefär tio minuter innan, träffade jag och Tatiana John i hissen. Den här dagen skulle tydligen betalningen för denna månad vara inne, vilket undgått allas vår uppmärksamhet. Vi följer med honom ut på gården, och in i vad som visar sig vara, bland mycket annat, ett cykelförråd. Vi fick ringa killen, som lovat att han skulle vara där, och be honom komma. Sen var det bara att langa fram stålarna, eller de 250 rubel han krävde. Ja, krävde är ett starkt ord. Han såg ganska glad och förvånad ut måste jag säga. Till råga på allt var han ju inte ens där enligt överenskommelsen, vilken bara kunde ha varit till gagn för honom.
De har en rolig tradition på Ramstore som jag firade idag. Kommer man bärandes på något man köpt någon annanstans, eller tidigare på Ramstore, eller om man helt enkelt har en stor väska, vill de att man kommer fram till en speciell disk där de sätter in din produkt i en plastpåse, och plomberar. Jag bar på min mapp med skolsaker, och kände att jag objazatelno, tvunget, måste få den inslagen.
Ikväll har serberna fest igen, kak sledujet, som sig bör… Får se om jag går eller tittar på film på datorn istället. Fick en dokumentär, Nord-Ost, om terroristattentatet för några år sedan på en teater här i Moskva, av John. Igår var årsdagen. Mitt under musikalen kom de, och krävde ett slut på kriget i Tjetjenien. Den är säkert väldigt upplyftande. Dessutom finns alltid chansen att Vova ärar mig med ett besök…
Hoho. Nu har jag vunnit över svåraste nivån på datorschacket. En gång, och fått oavgjort en gång. Hur många gånger jag spelat, är ovidkommande!
En intressant anekdot (anekdot på ryska betyder f.ö. skämt) från gårdagen handlar om kylskåpsuthyringen här på campus. Innan föreställningen, eller rättare sagt ungefär tio minuter innan, träffade jag och Tatiana John i hissen. Den här dagen skulle tydligen betalningen för denna månad vara inne, vilket undgått allas vår uppmärksamhet. Vi följer med honom ut på gården, och in i vad som visar sig vara, bland mycket annat, ett cykelförråd. Vi fick ringa killen, som lovat att han skulle vara där, och be honom komma. Sen var det bara att langa fram stålarna, eller de 250 rubel han krävde. Ja, krävde är ett starkt ord. Han såg ganska glad och förvånad ut måste jag säga. Till råga på allt var han ju inte ens där enligt överenskommelsen, vilken bara kunde ha varit till gagn för honom.
Subscribe to:
Posts (Atom)