European Medical Center

Så, nu har man varit hos doktorn också. Efter att ha hört skräckhistorier från Karin i klassen, om vad den ryska kliniken här på campus hade för metoder, bestämde jag mig för att satsa på något annat. Karin hade kommit in med öroninflammation. De stack då in tjära i öronen på henne. I väntrummet blev hon dock smittad av influensan. Nästa gång hon kom tillbaka, lindade de in tungan i bandage, blåste ut en tänsticka, och stack ned den i halsen på henne. Efter det, stoppade de in en stålsak i näsan, som var ansluten till en UV-strålningsmaskin. Hur hon ställde upp på allt detta är över mitt förstånd!

Jag trodde i alla fall att jag hade fått problem med njurarna, för jag hade ont i ryggen. Fick med mig John, och tillsammans åkte vi in till The European Medical Center. John har en kompis som jobbat där som tolk, så vi fick reda på av henne till vilken doktor vi skulle vända oss. Hon varnade om att det kunde bli dyrt. Riktigt dyrt. Men har man en försäkring, så har man.
Vi var framme vid kliniken vid halv fyra tiden, men de hade först tid vid halv åtta. Turligt nog låg Bulgakov Museumet alldeles runt knuten. Det har gratis inträde, och drivs av riktiga entusiaster. Lite memorabilia, tavlor och ett café. Vi satte oss på cafét och läste. John lite Bulgakov som han hittade i en bokhylla, och jag, min framtidsroman om livet i Moskva år 2042.

Toaletten på muséet. Glasskiva i taket, där det låg fotografier, och tidningar på väggarna.


Det var verkligen svinkallt ute, dagens lägsta skulle vara -7. Det känndes i märg och ben. För att inte helt ruinera oss på en liten macka på nått café någonstans, tog vi en liten kebabliknade rulle på ett av de många gatustånden. Sen köpte vi bullar på ett riktigt franskt boulangerie. De hade till och med gratistidningen "The Moscow News" på franska, "Courrier de Russie" eller nått sånt... Det var fina bullar.

Sedan satte vi oss och väntade på doktorn. Han var lite sen, men sen rullade allt på. Han var riktigt nogrann. Det blev ultraljud och hela köret. Men jag var frisk som en nötkärna. Måste vara de här sängarna som förstört mig... Han började tala om orthopedic surgery.. Hehe, jag väntar nog tills jag kommer hem, och låter Johan massera mig istället.

Hela räkningen, gick på 10000 rubel, eller snarare 3000 kr. Men de var alla så trevliga, och allt flöt på så väl. Doktorn följde mig till alla rum, väntade utanför, och sedan tillbaka till honom. Jag fick bilderna på mina njurar att ta med hem. Utan extra kostnad. Något fint att hänga på väggen.

När jag kom hem halv elva på kvällen, rusade min granne ut ur sitt rum. Hon hade varit hur orolig som helst! Inte hade jag tänkt på att meddela henne om var jag hållit hus. Hon är 23, och hon gillar att behandla mig som en liten, liten syster känns det som. Men hon vill bara väl.