Rysk humor

12.11.07

Inatt var det kallt, och när jag vaknade yrde snön utanför fönstret. Efter dagens lektioner, tyckte jag att det passade bra att gå till affären för att införskaffa soppingredienser. I köpcentret hittade jag också en teafffär. Självklart köpte jag ”Rasputin” teet. En blandning av svart och grönt te, med malva, jordgubb och bergamott. En riktig höjdare!


På tal om höjdare, i lördags var vi på en riktigt trevlig klubb. Sixteen tons hette den. Det var pub på nedervåningen, och dansgolv på övervåningen. Inträdet var 400 rubel, men det skulle ju ändå bli dyrare om vi tog en taxi någon annanstans. Tunnelbanan slutar att gå redan vid ett. Stämpeln var gjord av uv-bläck, sånt där som lyser så häftigt i mörkret! Men det var inte det bästa. Musiken var jätteskön, drum and base som du aldrig hört det förut. Litet, mysigt dansgolv, skön ale som ”stor stark” och utan att kosta skjortan. Vi fick dock värma upp med lite tequila, eftersom det tagit sådan tid att komma fram. Vi var ett gäng, och att få alla att samla ihop sig för avfärd var inte lätt…
Det var bara jag och Anders kvar tillslut. De andra åkte hem en efter en.
Tidigare på kvällen hade John lovat alla (jag vette fan hur det gick till) att jag skulle bjuda på pannkakor. De var så imponerade, Kan du steka sådana där tunna? Eh, jag trodde det, men med en publik är det svårare. De sista blev åtminstone bra.


Det är först när man åker taxi genom staden som man förstår hur stort Moskva egentligen är. Tunnelbanan har väl sin charm den med, men man missar alla ståtliga upplysta skyskrapor och långa broar.

Dagen efter skulle vi till Nya Tretiakov museumet. Jag har varit där en gång förut, men det var många som var sugna på att se Malevitj svarta kvadrat. Kön var dock enorm när vi kom fram vid halv tre tiden. Ryssar verkar inte ha något problem med att stå i kö. Och kön såg verkligen ut att räcka hela dagen. Vi gick ut i parken istället och fotograferade skulpturer.

Gorkij Parken ligger alldeles mitt emot museumet, med en stor nöjespark inkluderad. Jag hoppade upp och ned av förtjusning, Kom igen! Vi går dit! Snälla? Men vår kära Djingiz frös och ville bara hem. Han kan verkligen förstöra stämningen. Men jag lyckades övertala honom att gå till en kyrka istället. Så vi promenerade lite. På vägen låg Franska ambassaden. Oj vilket hus de fått sig tilldelade!



När vi kom hem käkade vi, och kollade på ryska ”Little Brittain”, ”Nasha Russia”, aka Vårt Ryssland. Riktigt kul!

Nu skall jag gå och läsa ”ensemle, c’est tout” av Anna Gavalda, men på ryska då förståss. Det moderna ryska litteraturspråket är ändå byggt på Franskans syntax, så jag kommer ganska nära orginalet… De har just haft en rysk picknick, så jag svävar inte alltför långt bort.