Finns det inga jobb i Sverige?

Frågade mannen på bussen. Han undrade var jag kom från efter att ha frågat mig något om Mosfilmbyggnaden som jag inte visste(”Ryska motsvarigheten till Hollywood” som chauffören Volodja beskrev Mosfilms byggnad i början av Mosfilmovskaja ulitsa där jag bor).

- Du har inte varit här särskilt länge va?
- Två veckor…

Jag berättade att jag var från Sverige och jobbade här. Det var då han undrade om det inte fanns några jobb i Sverige. Han lät uppriktigt oroad över den svenska arbetsmarknaden. Då tyckte jag att det var en så komisk fråga, ha, skulle svenskarna behöva åka utomlands för att arbeta och försörja familjen. Det problemet har vi ändå inte. Även om du går arbetslös så finns det ett socialt skyddsnät som hindrar oss från att gå och tigga eller flytta utomlands och skicka hem pengar.

Men den här mannen lever i en annan verklighet. Ryssar åker utomlands för att jobba samtidigt som det kommer utländskarbetskraft från f.d. sovjetstater och ”tar jobben” ifrån dem.

Det har varit grått, regnigt och tråkigt väder i helgen. Jag har suckat och inte förstått vad jag någonsin sett i den här staden. Men vädret har ju en tendens att påverka humöret…

Det är en stor fotobiennal utspridd över flera gallerier och museum i staden. Jag besökte en utställning i söndags som var fantastisk! (Jag har verkligen BARA gått på fotoutställningar sedan jag kom hit). Peter Linbergh, Elliot Erwitt och Paolo Roversi m.fl. Många av Peter Lindberghs foton var tagna för Vouge och det var flera vackra porträtt – ett av Adrian Brody var min favorit. Den är tagen genom ett fönster. Innanför sitter Brody vid ett kafébord. Bredvid syns en arm och en ljusmätare och fotografen själv speglas i en svart siluett mot glaset.

Baumanskajapromenad

Yoga

Igår kväll följde jag med en kollega på yoga inne i stan. Hon hade berättat för mig att hon skulle på yoga förra veckan - och därför inte ätiti så mycket vid fikat. Yoga! Utbrister jag, det brukar jag gå på hemma!

Så vi bestämde att jag skulle följa med den här veckan. Jag såg verkligen fram emot det - och sa det till Lidia.
- Ha inte för stora förhoppningar, rysk yoga kanske skiljer sig från svensk, sa hon då.

Jag är ju van vid poweryoga - som, även om det inte låter så, faktisk var lugnare än den här yogan. Här leddes lektionen av en ung kvinna med lite skrikig röst och det var full belysning i salen. Alltså inte så avslappnande... Dessutom var jag ju tvungen att se mig omkring hela tiden eftersom jag inte har en aning om vad olika muskelgrupper, leder och ställningar heter på ryska.

- Hur tyckte du att det gick? frågade Lidia efter lektionen. Hon pratar utmärkt svenska, så det blir pinsamt att sänka nivån på samtalet om vi skulle börja prata ryska (tycker jag iaf).

Vi får se hur det blir med yogan. Jag har hört att det går att simma på tyska ambassaden härintill.

Tid

Det är inte så lätt att vara strategisk med sin tid när man jobbar. När man pluggar kan man alltid, på ett eller annat sätt, anpassa sig efter rusningen.

Man kan gå på museum en onsdagseftermiddag – istället för en lördag. Då slipper man köerna och man kan ta sig en fika i lugn och ro utan att behöva vänta på ett ledigt bord.

Jag hade tänkt förkovra mig i Picassoutställningen på Pusjkinmuséet i lördags. Men det var lång, lång kö för att ens komma till ingången. Istället gick jag in på ”Pusjkinmuséet för privata samlingar” som ligger ett stenkast bort. Där var det ingen kö och inte särskilt mycket folk. Den tillfälliga utställningen bestod av en schweizisk fotografs bilder från Moskva 1957. Det var mest en studie i människor; arbetare, ungdomar, kvinnor, män och barn. Men den trevligaste bilden tycker jag var på konstnären själv på röda torget. Med kameran runt halsen och svarta strumpor i sandalerna.

Lördagen ägnade jag också åt att promenera. I ”The Moscow News”, en gratistidning på engelska, presenterade de för en vecka sedan ett litet promenadförslag i området baumanskaja. Där är det tydligt att Moskva inte bara är en stad med kontraster mellan rika och fattiga – utan mellan det profana och religiösa.

(Här tänkte jag ha lite bilder, men det funkar inte att ladda upp dem nu. Får komma i nästa inlägg)

I söndags åkte jag längst Moskvas motsvarighet till blåalinjen i Stockholm. Denna linje är också mörkblå, men det är inte det enda de har gemensamt. Det kändes på något sätt som att det var längre mellan stationerna, att stationerna låg djupare ned i underjorden och (trots att det finns tunnelbanelinjer som går längre bort) som om man kom längre ifrån stan. Men det var nog den blåa färgen som fick mig att börja jämföra de båda linjerna i första taget…

Weekend

Det känns som om jag varit på weekendresa till Moskva. Åkte in till Röda torget i lördags. Försökte ta lite snygga bilder på Vasilijkatedralen – men jag har inte riktigt fått till några. Får vänta tills solen ligger lågt.

Inne i kyrkan hade jag faktiskt aldrig varit, men jag blev rekommenderad en tur in. Köpte mig en studentbiljett, och smugglade med mig kameran (som man egentligen måste betala 160 rubel för. Entrén kostade 50.).

Det känns inte alls konstigt att vara tillbaka i Moskva efter två år. Jag har ju aldrig varit någon nostalgiker – annars hade det väl känts som att jag var tillbaka på MGU och pluggade. Nu kändes det mest som att jag var på semester, men i en stad där jag hittar!

Ja, hittar är väl att ta i. Jag bannade mig själv i söndags för att jag inte frågade busschaufförskan om hon stannade vid metron. Istället åkte jag ut i ingenstans till ändstationen. Jag märkte hur alla passagerare stigit av, och att det bara jag var jag kvar när vi svängde in på en bussparkering.

”Förlåt mig, jag har tappat bort mig. Hur tar jag mig till metron härifrån?” knackade jag på förarhytten och frågade. ”Gått vilse/tappat bort mig” var ett av de första orden jag tog reda på vad det hette när jag kom till Moskva 2007 – ”Ja zabludilas”.

Jag tog mig in till stan i alla fall. Bort till Vinzavod som ligger i ett industriområde borta vid Kurskaja tågstation. Där åt jag först lunch på Moskvas knarkarkvart nummer ett… ja, det var inte fräscht och klientelen var lite suspekt. Varför samlas alltid dessa människor vid tågstationer?

Det behöver egentligen inte tilläggas, men jag hade först lite svårt att hitta, min karta till trots. MEN jag frågar alltid någon nu för säkerhetsskull.
”Best of Russia 2009” hette fotoutställningen. Som ”Årets bild”, men vem som helst får bidra, amatör som professionell. Den yngste var 5 år, och den äldste något på 80 tror jag. Ryssland i bilder med teman såsom natur, människor, stil och arkitektur. Det fanns mycket humor, kärlek och regn. En utställning som inte gör några egentliga anspråk på att vara konst eller reportage gör bilderna väldigt lättillgängliga. Det fanns inte en bild som kändes malplacerad eller väckte frågor som ”vad vill fotografen säga med det här?” – det var ju vardagen som skildrades, och allt som fanns representerat hade lika mycket tyngd. Från en brud som spelar dragspel till en öppet äng av solrosor.

Ja, hitta ja. Jag lär mig av mina misstag och kunde igår promenera från kievskaja metrostationen (efter att ha frågat chauffören om marshrutkan verkligen gick dit) ända till röda torget!

Tillbaka

Nu är jag tillbaka i Moskva igen.

Jag välkomnades av den rara chauffören Volodja som hämtade upp mig på flygplatsen. Han log, pratade och sjöng med i de gamla låtarna på radion.

Än så länge bor jag lite temporärt utan egen dusch och kök. Men om någon vecka vet jag nog hur det blir med boendesituationen. Det är ju inte optimalt att ens kollegor träffar en (för första gången) på väg från duschen med en handduk virad runt huvudet...

Det snöade när jag vaknade i morse, men nu börjar solen titta fram. Skall bege mig ut här i området och fota lite!