Weekend

Det känns som om jag varit på weekendresa till Moskva. Åkte in till Röda torget i lördags. Försökte ta lite snygga bilder på Vasilijkatedralen – men jag har inte riktigt fått till några. Får vänta tills solen ligger lågt.

Inne i kyrkan hade jag faktiskt aldrig varit, men jag blev rekommenderad en tur in. Köpte mig en studentbiljett, och smugglade med mig kameran (som man egentligen måste betala 160 rubel för. Entrén kostade 50.).

Det känns inte alls konstigt att vara tillbaka i Moskva efter två år. Jag har ju aldrig varit någon nostalgiker – annars hade det väl känts som att jag var tillbaka på MGU och pluggade. Nu kändes det mest som att jag var på semester, men i en stad där jag hittar!

Ja, hittar är väl att ta i. Jag bannade mig själv i söndags för att jag inte frågade busschaufförskan om hon stannade vid metron. Istället åkte jag ut i ingenstans till ändstationen. Jag märkte hur alla passagerare stigit av, och att det bara jag var jag kvar när vi svängde in på en bussparkering.

”Förlåt mig, jag har tappat bort mig. Hur tar jag mig till metron härifrån?” knackade jag på förarhytten och frågade. ”Gått vilse/tappat bort mig” var ett av de första orden jag tog reda på vad det hette när jag kom till Moskva 2007 – ”Ja zabludilas”.

Jag tog mig in till stan i alla fall. Bort till Vinzavod som ligger i ett industriområde borta vid Kurskaja tågstation. Där åt jag först lunch på Moskvas knarkarkvart nummer ett… ja, det var inte fräscht och klientelen var lite suspekt. Varför samlas alltid dessa människor vid tågstationer?

Det behöver egentligen inte tilläggas, men jag hade först lite svårt att hitta, min karta till trots. MEN jag frågar alltid någon nu för säkerhetsskull.
”Best of Russia 2009” hette fotoutställningen. Som ”Årets bild”, men vem som helst får bidra, amatör som professionell. Den yngste var 5 år, och den äldste något på 80 tror jag. Ryssland i bilder med teman såsom natur, människor, stil och arkitektur. Det fanns mycket humor, kärlek och regn. En utställning som inte gör några egentliga anspråk på att vara konst eller reportage gör bilderna väldigt lättillgängliga. Det fanns inte en bild som kändes malplacerad eller väckte frågor som ”vad vill fotografen säga med det här?” – det var ju vardagen som skildrades, och allt som fanns representerat hade lika mycket tyngd. Från en brud som spelar dragspel till en öppet äng av solrosor.

Ja, hitta ja. Jag lär mig av mina misstag och kunde igår promenera från kievskaja metrostationen (efter att ha frågat chauffören om marshrutkan verkligen gick dit) ända till röda torget!