Ankomst

Efter att planet landat i Moskva fyra timmar försenat, stod John där och mötte mig. Han fick släpa min 23 kg tunga väska över slasken. Vi började med att ta en taxi eftersom tunnelbanan slutat att gå. Efter att John nämt hur viktigt det är med säkerhetsbälte ser vi en totalkvaddad bil mitt i vägen. Vår trogne chaufför springer ut med mobilen i högsta hand, men smällen måste ha inträffat långt tidigare, för ingen människa finns i bilen, eller utanför.

Framme vid universitetet är det inga problem att komma in. En söt vakt står i sin vaktkur och släpper in mig efter att ha tittat lite på mitt pass, och andra papper som jag hoppas kommer ha någon betydelse även längre fram. Det där gick lätt!
Men, eftersom ingenting med denna resa gått rätt, eller enl. planerna borde vi inte tagit ut segern i förskott. Inne i byggnaden knackar vi på i jourbåset för att jag skall få mitt rum. Tanten sover, men vaknar när vi bultar lite hårdare. Utan krumbukter så fick jag helt enkelt inte något rum. Hon hade inget papper där det stod att jag skulle få komma in. Så jag råds att ta in på hotell. Knappast! Samma sak hände John när han kom för en månad sedan. Han fick sonika ta sitt pick och pack och crasha hos en vän. Men vad skall jag göra? Det går inte att komma in på studenthemmet utan passersedel. Efter mycket övervägande tar John upp min packning på sitt rum, och jag skall muta mig förbi vakterna. De är tre stycken, och jag har aldrig mutat någon förut. De skrattade gått åt mig. Jag blev faktiskt arg och skrek på dem och gick därifrån. Jag vill komma in, kom igen!

Det hela slutar med att vi sitter hela natten på ett internetcafé i närheten och kollar på en inspelad pjäs av en riktigt duktig contemporary rysk dramatiker på Johns dator. Lite te till det, och vem kan inte hålla sig vaken? Ok, jag sov några minuter här och där.

Kl 8 kunde vi gå in till en av de många matsalarna på universitetet och äta billig frukost. Sedan var det lite fler administrativa enheter öppna, och jag kunde få ett gästpasserkort. Vi tränger ihop oss i Johns lilla säng. Somnar direkt, och kliver upp vid halv två. Det finns fortfarande hur mycket som helts att fixa, like you would never believe! Efter att ha läst ryska, tycker jag att jag borde hänga med, men John får guida mig mellan alla rum, visa vilka papper jag skall visa, och hjälpa mig att ställa mig i kö (det är en konst, då alla står i en stor klunga). Efter att ha fått nycklarna till rummet (det absolut sista jag fick efter alla vändor) infinner sig den första glada överraskningen.

Mitt rum är jättestort och fint! Man delar två personer på en hall, toalett och dusch. Har ännu inte träffat min granne. Har inte packat upp heller, utan gick till cafét där jag sitter nu och skriver. Gratis trådlöst nätverk är alltid uppskattat.

Nu skall vi se hur snabbt jag somnar ikväll!