uppdatering

19.10.07

Har just kommit tillbaka efter att ha tittat på Lasershowen de repeterade igår, Ikväll hade de musik till och ett hejdundrandes fyrverkerikalas. Jag hade bestämt idag på dagen med John att vi skulle gå och titta på spektaklet. Min granne bjöd mig att gå med henne, och John tog med sig två kompisar som började med att våldgästa mig på rummet. Det var två jättesöta trevliga tjejer som fnittrade i ett. Vi kom tillslut ut lite senare än planerat och tittade på showen om varade i en tjugo minuter kanske. Sen ville de alla upp på taket. Jag orkade verkligen inte med mera fnitter, och framför allt ville jag inte hoppa ut genom de fönster i killarnas toalett, vilket är vägen man tvunget måste ta för att komma ut. Jag sa hastigt hejdå till alla och mer eller mindre sprang därifrån. De måste tyckt att jag var mycket konstig.

Imorse klev jag upp och åt frukost på rummet. Utsikten från mitt fönster är verkligen trevlig. I fjärran ser man Moskvafloden, och i förgrunden en magnifik pelare. Båda hållen vätter mot grönskande parker, bilarna rullar runt på gatorna, och folk tar till och med sina bröllopsfoton alldeles utanför (vilket jag såg denna gråmulna dag.)

Efter frukosten var planen att gå till metron för att fixa studentrabbatt på metrokortet, för att sedan åka till Ikea. Min blankett tog de emot, gav mig ett kvitto och bad mig återkomma om två veckor.
Vi begav oss. För att komma till Ikea måste man ta tunnelbanan till ändstationen och sedan fortsätta med gratisbuss. Ditvägen var relativt smärtfri.

På Ikea shoppade jag loss. Det är billigt, men det kostar ändå några kronor eller tior mer än samma produkt i Sverige. Alla namn var också transkriberade till kyrilliska bokstäver. Överallt var det också svenska flaggor och skyltar på svenska med översättning.
Gafflar var en sak jag var ute efter. Tursamt nog gick vi till matsalen och åt innan vi kom ned till gaffelutställningen. Varför var det tur? Jo, för jag kom på den brillianta idén att sno ett par gafflar där istället för att betala en 200 rubel. Jag tror inte John ser på mig med samma aktning som förut...

Tillbakavägen var inte smärtfri. Gratisbussen fastnade i en propka, och där stod vi utan sittplats. En timme tog den annars femton minuter långa bussresan. En del hoppade av längst vägen, allteftersom de tröttnade. Jag kom hem och stupade i säng innan jag hunnit rabbla alla ryska regelbundna verb som börjar på p (det är ganska många).

Dagens höjdpunkt var nog inte fyrverkerierna eller gaffeldramat utan den lilla maltjisjkan Vanja. Han stod utanför och tittade in på de andra barnen i lekhörnan på Ikea. Jag satt utanför på bänken. Den lilla pojken vågade inte gå in och leka med de andra små barnen. Han började istället diskret locka till sig min uppmärksamhet genom att putta på mig, på avstånd, genom att putta på stolsdynorna. Det blev lite jobbigt i längden, men vem kan inte låta bli att le åt en liten Vanja, som vågar putta på mig, flera gånger större än han själv, men inte vågar leka med småflickorna där inne bland kuddarna?