En månad sedan sist

Jag måste åberopa ett tidigare inlägg där jag medger att jag inte längre fascineras av alla Rysslands egenheter. De är min vardag, och det kommer snarare bli så att jag kommer hem och säger "i Moskva så...". Kanske är det läge att först när jag reser här ifrån delge mina intryck?

Allra påtagligast blir det nu när jag haft besök - då märker jag vad jag tagit för givet och inte reflekterar över. Som den spektakulära tunnelbanan, sovjetisk kitsch, öldrickandet i marsjrutkan på söndagmorgonen och den totala förvirringen man måste känna då man inte förstår eller kan bli förstådd på ryska.

Moskvas totala oryskhet blir mig än mer varse efter celebert besök från Uralbergen. I Jekaterinburg är alla än mer välklädda och männen än mer artiga. Att männen håller upp dörren för en, bär sina flickvänners handväskor och reser sig upp i tunnelbanan må vara en sak - men att de sträcker ut handen för att hjälpa en dam ut från bussen? Ja det är något jag bara kan drömma om tills jag får möjlighet att resa in landets hjärta...

Att det tog mig sådan tid att besöka en rysk banja är något jag ångrar. Var på en banja i helgen med min kära syster som hade gett sig katten på att vi skulle trotsa helgens värmerekord på 34 grader genom att besöka denna helryska institution (ja, de skiljer sig från ett finskt bastubad). Vevandet av handdukar för att fördela värmen, kalla dopp i , (en för oss obefintlig) filtmössa på huvudet och teet i omklädningsrummet. Vi besökte en mycket genuin banja på en bakgård vid Astrachanskij pereulok - på framsidan sitter nakna män med handukar kring höfterna och röker och svalkar sig mellan varven. Och svalkade blev vi! Värmen på gatan tedde sig sval och vinden oh-så-frisk som virvlade runt i våra av björkrisdoftande hår.

En tur till Tula och Lev Tolstojs gods hanns också med, men mer om detta senare på slavofilistiskt.

Relativitet

Tiden både kryper och rusar iväg. Dagarna är långa, helgerna korta och månaderna odefinierbara.

... och Moskva är då bara vackert när det är sol

(Runt i stadsdelen Zamoskvoretjie)

Dejneka

Var på en underbar utställning igår http://slavofilistiskt.blogspot.com/2010/05/fangad-i-flykten.html

Kort och gott om Segerdagsfirandet

http://slavofilistiskt.blogspot.com/2010/05/segerdagen.html

Första maj

Den första maj är en helgdag som lever kvar sedan sovjettiden. Självklart gick vi med i kommunisternas tåg - det kändes mest genuint (mina dagar i ung vänster är dock sedan länge räknade). Tåget avgick från Leninstatyn vid Oktjaberskaja. Bland kommunisterna i tåget gick också syndikalister, anarkister, nationalister och en hel del andra flaggor som var svårare att urskilja tillhörighet på.

Stalin pryder en bil som spelar "upp-till-kamp" sånger och nyare poplåtar

Lenin...

..och Stalin sida vid sida

Poliser kantade demontrationen - men var förvånandsvärt nonchalanta

Det bästa med hela dagen var ändå att innerstaden stängts av och gatorna blev bilfri i ett par timmar

Den/det svenska kön/et

Att stå i kö i Ryssland kan tyckas simpelt innan man provat.

Ett tydligt exempel stötte jag på redan min första dag i Moskva för över två år sedan. Jag skulle köa utanför en tre-fyra rum för att få mina papper och min bostad på universitetet. Istället för att ställa sig på ett led, frågar man "vem är sist?". "Jag är sist" hör man då och måste hålla koll på när denne person har kommit ut igen. Väldigt praktiskt om man vet hur systemet fungerar.

När man sedan skall in en andra gång för att få en stämpel på det papper man hämtat där och visat upp någon annanstans - ja då behövde man inte stå i kö, bara knalla rakt in.

Men jag har på senaste tiden stött på så många ryska unga som gamla damer som, i kön till provrummet, kommer och ställer sig framför mig precis när det är min tur. "Jag hade passat den här platsen". Första gången blev jag bara så paff att jag tappade talförmågan. Va! Här hade jag stått o väntat medan hon kunnat gå runt och titta i affären.

Så idag kom en kvinna självsäkert fram och ville ställa sig framför mig. Nej! sa jag. Eller jag sa att hon gott fick ställa sig bakom mig (jag var sist i kön). Men jag kände hela tiden hur hon försökte smyga sig in framför....

Ja, kör man inte bil så måste man brusa upp sig över något!

Och som en klok kvinna på ambassaden sade till mig då jag förundrades över att hon varit på Pusjkinmuséet under helgen. "Var det inte lång kö?", "Jo, men vi gick före. Här i Ryssland är folk vana vid att vissa har företräde". Det stämmer så bra in på ryssarna som står i kö upp till stadshustornet på sommaren - de tror alltid att de kan tjata sig förbi.

Ja, tacka vet jag Sverige, det är visst bara vi som köar på led.

k

Kazan - inte alls som jag föreställt mig det.

Bland ruiner och sopor tornar en nybyggd moské upp sig. Ja, kanske inte bland soporna och ruinerna, men i anslutning till.

Men det är en trevlig, spännande och tatarisk stad, om nu det säger så mycket. Till skillnad mot Moskva var det kuperat, både vad gäller backar och gropar i marken.

Men ett par bilder säger så mycket mer

nybyggd moské inne i Kreml

Trevlig restaurang och trevligt tak

blåa skyar och torn

i kloakerna/påbörjad tunnelbana/garage? Ja det fanns flera frågetecken kring platsen under stadens gågata

Pnrma

Testade panoramafunktionen i mobilkameran.

Bakom ambassaden ligger en stor damm i en park. Perfekt för en liten lunchpromenad.

Imorgon åker vi till Kazan - Tatarstans huvudstad och ett fredligt säte där muslimer och kristna levt fredligt tillsammans i flera hundra år.

Bakom galler

Ett litet fotoprojekt...

Vasilijkatedralen

Majakovskijmuséet

Kyrka vid Bolsjaja Nikitskaja

Dörr

Spjut...

Grafitti

En bild

Fotobiennal på Slavofilistiskt

Te

Läs om Påskmässan i lördags på min andra blogg.

Härom dagen köpte jag lite te. Körsbär/yogurt och ett grönt te med lotusblommor. Ljuvliga!

Det slog mig

Jag har slutat att fascineras av den ryska vardagen. Jag blir inte förvånad längre när kassörskan snäser åt mig (det är omöjligt för mig att ens ta det personligt. För två år sedan hade jag trott att det var jag som gjorde henne på dåligt humör), och jag reagerar inte med samma "aahh, ååhh, vad vackert, vad oväntat" när jag ser kyrkotorn sticka upp mellan höghusen och alla elkablar längst med vägen.

Jag klippte mig idag. Frisörskan kommer sent efter att hon varit ute och rökt i 10 minuter. Själv sitter jag och väntar. Tittar mig omkring och det känns helt naturligt att kammarna ligger huller om buller orengjorda (varav en hon kammar mig med) och att hårgelen på bordet framför har ett utgångsdatum på 5 maj 2008...

Därför har det kännts lite svårt att blogga om ryska intryck. En omställning av medvetande är vad som krävs.

Men i tisdags - dagen efter explosionerna i tunnelbanan - slogs jag av något. Alla flaggor var hissade på halvstång på alla ambassader - och även LUKoils stora röda flaggor på bensinmacken var på halv flagg. Det är egentligen inget typiskt ryskt i det hela - förutom att jag är så totalt insnöad på energipolitik och olja eftersom det är det jag jobbar med nu. Därför reagerade jag - hade det varit matvaruaffärens flagga (inte för att de har någon) hade jag nog inte tänkt på det.

Summa summarum: Jag måste snöa in mig på den ryska själen igen. Jag skall försöka fastna i Doktor Zjivago. En annan given kur är att bege sig till Tretjakovgalleriet fullt av klassisk rysk konst - åh, nu längtar jag redan!

Bilder

Handtag

Kyrkofasad

Utanför nattklubben Rai (under dagtid. Kan tilläggas att jag stått utanför även kvällstid utan att komma in)

Kreml på håll

Kristi frälsares katedral

Trubaduren Vladimir Vysotskij

LUKoils högkvarter

Finns det inga jobb i Sverige?

Frågade mannen på bussen. Han undrade var jag kom från efter att ha frågat mig något om Mosfilmbyggnaden som jag inte visste(”Ryska motsvarigheten till Hollywood” som chauffören Volodja beskrev Mosfilms byggnad i början av Mosfilmovskaja ulitsa där jag bor).

- Du har inte varit här särskilt länge va?
- Två veckor…

Jag berättade att jag var från Sverige och jobbade här. Det var då han undrade om det inte fanns några jobb i Sverige. Han lät uppriktigt oroad över den svenska arbetsmarknaden. Då tyckte jag att det var en så komisk fråga, ha, skulle svenskarna behöva åka utomlands för att arbeta och försörja familjen. Det problemet har vi ändå inte. Även om du går arbetslös så finns det ett socialt skyddsnät som hindrar oss från att gå och tigga eller flytta utomlands och skicka hem pengar.

Men den här mannen lever i en annan verklighet. Ryssar åker utomlands för att jobba samtidigt som det kommer utländskarbetskraft från f.d. sovjetstater och ”tar jobben” ifrån dem.

Det har varit grått, regnigt och tråkigt väder i helgen. Jag har suckat och inte förstått vad jag någonsin sett i den här staden. Men vädret har ju en tendens att påverka humöret…

Det är en stor fotobiennal utspridd över flera gallerier och museum i staden. Jag besökte en utställning i söndags som var fantastisk! (Jag har verkligen BARA gått på fotoutställningar sedan jag kom hit). Peter Linbergh, Elliot Erwitt och Paolo Roversi m.fl. Många av Peter Lindberghs foton var tagna för Vouge och det var flera vackra porträtt – ett av Adrian Brody var min favorit. Den är tagen genom ett fönster. Innanför sitter Brody vid ett kafébord. Bredvid syns en arm och en ljusmätare och fotografen själv speglas i en svart siluett mot glaset.

Baumanskajapromenad

Yoga

Igår kväll följde jag med en kollega på yoga inne i stan. Hon hade berättat för mig att hon skulle på yoga förra veckan - och därför inte ätiti så mycket vid fikat. Yoga! Utbrister jag, det brukar jag gå på hemma!

Så vi bestämde att jag skulle följa med den här veckan. Jag såg verkligen fram emot det - och sa det till Lidia.
- Ha inte för stora förhoppningar, rysk yoga kanske skiljer sig från svensk, sa hon då.

Jag är ju van vid poweryoga - som, även om det inte låter så, faktisk var lugnare än den här yogan. Här leddes lektionen av en ung kvinna med lite skrikig röst och det var full belysning i salen. Alltså inte så avslappnande... Dessutom var jag ju tvungen att se mig omkring hela tiden eftersom jag inte har en aning om vad olika muskelgrupper, leder och ställningar heter på ryska.

- Hur tyckte du att det gick? frågade Lidia efter lektionen. Hon pratar utmärkt svenska, så det blir pinsamt att sänka nivån på samtalet om vi skulle börja prata ryska (tycker jag iaf).

Vi får se hur det blir med yogan. Jag har hört att det går att simma på tyska ambassaden härintill.

Tid

Det är inte så lätt att vara strategisk med sin tid när man jobbar. När man pluggar kan man alltid, på ett eller annat sätt, anpassa sig efter rusningen.

Man kan gå på museum en onsdagseftermiddag – istället för en lördag. Då slipper man köerna och man kan ta sig en fika i lugn och ro utan att behöva vänta på ett ledigt bord.

Jag hade tänkt förkovra mig i Picassoutställningen på Pusjkinmuséet i lördags. Men det var lång, lång kö för att ens komma till ingången. Istället gick jag in på ”Pusjkinmuséet för privata samlingar” som ligger ett stenkast bort. Där var det ingen kö och inte särskilt mycket folk. Den tillfälliga utställningen bestod av en schweizisk fotografs bilder från Moskva 1957. Det var mest en studie i människor; arbetare, ungdomar, kvinnor, män och barn. Men den trevligaste bilden tycker jag var på konstnären själv på röda torget. Med kameran runt halsen och svarta strumpor i sandalerna.

Lördagen ägnade jag också åt att promenera. I ”The Moscow News”, en gratistidning på engelska, presenterade de för en vecka sedan ett litet promenadförslag i området baumanskaja. Där är det tydligt att Moskva inte bara är en stad med kontraster mellan rika och fattiga – utan mellan det profana och religiösa.

(Här tänkte jag ha lite bilder, men det funkar inte att ladda upp dem nu. Får komma i nästa inlägg)

I söndags åkte jag längst Moskvas motsvarighet till blåalinjen i Stockholm. Denna linje är också mörkblå, men det är inte det enda de har gemensamt. Det kändes på något sätt som att det var längre mellan stationerna, att stationerna låg djupare ned i underjorden och (trots att det finns tunnelbanelinjer som går längre bort) som om man kom längre ifrån stan. Men det var nog den blåa färgen som fick mig att börja jämföra de båda linjerna i första taget…

Weekend

Det känns som om jag varit på weekendresa till Moskva. Åkte in till Röda torget i lördags. Försökte ta lite snygga bilder på Vasilijkatedralen – men jag har inte riktigt fått till några. Får vänta tills solen ligger lågt.

Inne i kyrkan hade jag faktiskt aldrig varit, men jag blev rekommenderad en tur in. Köpte mig en studentbiljett, och smugglade med mig kameran (som man egentligen måste betala 160 rubel för. Entrén kostade 50.).

Det känns inte alls konstigt att vara tillbaka i Moskva efter två år. Jag har ju aldrig varit någon nostalgiker – annars hade det väl känts som att jag var tillbaka på MGU och pluggade. Nu kändes det mest som att jag var på semester, men i en stad där jag hittar!

Ja, hittar är väl att ta i. Jag bannade mig själv i söndags för att jag inte frågade busschaufförskan om hon stannade vid metron. Istället åkte jag ut i ingenstans till ändstationen. Jag märkte hur alla passagerare stigit av, och att det bara jag var jag kvar när vi svängde in på en bussparkering.

”Förlåt mig, jag har tappat bort mig. Hur tar jag mig till metron härifrån?” knackade jag på förarhytten och frågade. ”Gått vilse/tappat bort mig” var ett av de första orden jag tog reda på vad det hette när jag kom till Moskva 2007 – ”Ja zabludilas”.

Jag tog mig in till stan i alla fall. Bort till Vinzavod som ligger i ett industriområde borta vid Kurskaja tågstation. Där åt jag först lunch på Moskvas knarkarkvart nummer ett… ja, det var inte fräscht och klientelen var lite suspekt. Varför samlas alltid dessa människor vid tågstationer?

Det behöver egentligen inte tilläggas, men jag hade först lite svårt att hitta, min karta till trots. MEN jag frågar alltid någon nu för säkerhetsskull.
”Best of Russia 2009” hette fotoutställningen. Som ”Årets bild”, men vem som helst får bidra, amatör som professionell. Den yngste var 5 år, och den äldste något på 80 tror jag. Ryssland i bilder med teman såsom natur, människor, stil och arkitektur. Det fanns mycket humor, kärlek och regn. En utställning som inte gör några egentliga anspråk på att vara konst eller reportage gör bilderna väldigt lättillgängliga. Det fanns inte en bild som kändes malplacerad eller väckte frågor som ”vad vill fotografen säga med det här?” – det var ju vardagen som skildrades, och allt som fanns representerat hade lika mycket tyngd. Från en brud som spelar dragspel till en öppet äng av solrosor.

Ja, hitta ja. Jag lär mig av mina misstag och kunde igår promenera från kievskaja metrostationen (efter att ha frågat chauffören om marshrutkan verkligen gick dit) ända till röda torget!

Tillbaka

Nu är jag tillbaka i Moskva igen.

Jag välkomnades av den rara chauffören Volodja som hämtade upp mig på flygplatsen. Han log, pratade och sjöng med i de gamla låtarna på radion.

Än så länge bor jag lite temporärt utan egen dusch och kök. Men om någon vecka vet jag nog hur det blir med boendesituationen. Det är ju inte optimalt att ens kollegor träffar en (för första gången) på väg från duschen med en handduk virad runt huvudet...

Det snöade när jag vaknade i morse, men nu börjar solen titta fram. Skall bege mig ut här i området och fota lite!