Tid

Det är inte så lätt att vara strategisk med sin tid när man jobbar. När man pluggar kan man alltid, på ett eller annat sätt, anpassa sig efter rusningen.

Man kan gå på museum en onsdagseftermiddag – istället för en lördag. Då slipper man köerna och man kan ta sig en fika i lugn och ro utan att behöva vänta på ett ledigt bord.

Jag hade tänkt förkovra mig i Picassoutställningen på Pusjkinmuséet i lördags. Men det var lång, lång kö för att ens komma till ingången. Istället gick jag in på ”Pusjkinmuséet för privata samlingar” som ligger ett stenkast bort. Där var det ingen kö och inte särskilt mycket folk. Den tillfälliga utställningen bestod av en schweizisk fotografs bilder från Moskva 1957. Det var mest en studie i människor; arbetare, ungdomar, kvinnor, män och barn. Men den trevligaste bilden tycker jag var på konstnären själv på röda torget. Med kameran runt halsen och svarta strumpor i sandalerna.

Lördagen ägnade jag också åt att promenera. I ”The Moscow News”, en gratistidning på engelska, presenterade de för en vecka sedan ett litet promenadförslag i området baumanskaja. Där är det tydligt att Moskva inte bara är en stad med kontraster mellan rika och fattiga – utan mellan det profana och religiösa.

(Här tänkte jag ha lite bilder, men det funkar inte att ladda upp dem nu. Får komma i nästa inlägg)

I söndags åkte jag längst Moskvas motsvarighet till blåalinjen i Stockholm. Denna linje är också mörkblå, men det är inte det enda de har gemensamt. Det kändes på något sätt som att det var längre mellan stationerna, att stationerna låg djupare ned i underjorden och (trots att det finns tunnelbanelinjer som går längre bort) som om man kom längre ifrån stan. Men det var nog den blåa färgen som fick mig att börja jämföra de båda linjerna i första taget…